SNJOS BLUE AMBRA

951106-060305
Ambra föddes i Östersund den 6 november 1995, tillsammans med sina två syskon Aramis och Aska. Vi fick åka till veterinären för att Doris skulle få kalkdropp för bättre värkarbete. Veterinären kände en valp och drog ut den. Rumpan var naturligtvis först, så detta var ju en faktor som gjorde att det tog längre tid för Doris. Ambra var tiken som kom först, vi visste inte om hon skulle överleva eftersom Doris hade haft värkar under en ganska lång tid. Men så fort den lilla hundkroppen kommit ut och fått av sig fosterhinnan så var det full fart, detta var Ambra.

Efter detta föddes Aska och Aramis i hemmets lugna vrå. Ambra var tiken som jag behöll, Aska flyttade till Cathrine i Gävle. Aramis fick jag återbud på och han blev kvar tills han var ett år. Han kom dock tillbaka året därpå eftersom det inte fungerade med killen som hade honom. Aramis kom sedan till Towa i Örebro och där blev han kvar tills han fick somna in.
Detta blev en bra kull med samtliga tre korade, hd fria, två tjänstehundar och utställningsmeriterade.

Nåväl, Ambra var en liten torped. Hon och Aramis fick tidigt följa med på räddningshundträning och miljöträning. De visade inga som helst rädslor i miljöer. Ambra hade kanske något dålig självbevarelsedrift när hon var liten, hon sprang med full fart in i kolsvarta mörkret, ner för trappor, klättrade och klängde utan några svårigheter. Trots detta skadade hon sig aldrig mer än någon enstaka skärsår. Hon blev däremot skadad i ryggen vid lek med en annan hund. Det var djupsnö och i full fart utan att kunna stanna, brakade hon rätt in i ett träd och skadade sista disken i ryggen. Hon blev opererad med ett lyckat resultat, men konvalesenstiden två månader i koppel var ingen höjdare. Inte för en hund som hela tiden ville jobba. Detta visade sig på lydnadstävlande framför allt. Hon var för ivrig, kunde gå för 10:or men i sin iver att få jobba och vara till lags så blev det för mycket.

Ambra blev godkänd räddningshund och missade aldrig någon av de årliga funktionskontrollerna som räddningshundar måste göra. Ambra blev även godkänd elitsök , kontrakterad av polisen vid efterforskning av försvunnen person, vi fick ett förstapris i elitlydnaden och hon blev svensk utställningschampion. Jag sade alltid, vi får lydnadschampionatet när hon är 12 år och har lugnat ner sig, så blev det ju dock inte!

Ambra ställde alltid upp och då menar jag alltid, det fanns inga begränsningar i hennes arbetsiver och motivation. Trots att hon var mindre tillgänglig med människor så älskade hon att söka och att få kampa med figuranten. Jag försökte även att para Ambra två gånger, troligtvis var hon dräktig första gången, men kroppen resorberade valparna. Detta enligt veterinär. Tyvärr måste jag säga, då Ambra var en tik som hade kvalitéer och egenskaper som hade varit positivt för framtida avel med arbetande hundar.

När jag importerade Rusa så var det till en början inga problem med henne och Ambra. Ambra accepterade med en gång Rusa som ny i flocken. Problemen började dock när Rusa blev parad, Rusa ansåg sig nu högre i rang än Ambra och Ambra vägrade ge med sig trots sin ålderdom. Slagsmålen blev fler och fler, Ambra fick ett antal bett här och var på kroppen, hon kändes heller inget pigg. Kanske var det osämjan emellan dem som gjorde att Ambra inte mådde bra. Hennes gamla skada i ryggen gjorde sig påmind då och då, men det var inga större bekymmer. Det var heller inga stora problem när Rusa fick valparna, Ambra tyckte att valparna var allmänt jobbiga och Rusa passade på Ambra en del. Ambra och Brynja kom dock mycket bra överens, och hade mycket roligt tillsammans.

Mina tankar på att låta Ambra somna in började att ta form, då hon verkade ha tappat mycket av sin gnista. Våndan över detta förbannade beslut är hemskt. Man inser att man någon dag måste ta beslutet, men dagarna går och allting verkar vara frid och fröjd. Så kom den dagen som bara inte fick komma. Jag gråter än idag när jag tänker på det. Jag var borta på konferens över helgen, Ambra fick vara hos ett par goda vänner, Anna&Daniel som hon hade varit hos tidigare utan problem. Jag var på väg hem, när jag fick samtal om att Ambra hade smitit ut ifrån huset. Helt plötsligt, utan förvarning hade hon kommit in från hundgården, sprungit rakt ut i hallen hoppat på ytterdörrens handtag och sprungit ut. Utanför står Daniel med deras hundar, Ambra vägrar lyssna och springer förbi honom utan reaktion. Anna springer efter och ropar men Ambra är mållåst.

Paniken blev total, det var 12 personer ute och letade efter henne, de kontaktade kollegorna på polisstationen och informerade om att hon stuckit. Folk letade till fots och till bil, mat lades ut hemma hos mig, sträckan mellan mig och Anna&Daniel kördes fram och tillbaka många gånger. Ingen hund i sikte. En hund hade dock siktats åt "fel" håll och letandet fortsatte även där. Troligtvis var det Ambra som hade setts till, men efter ett tag hade hon förmodligen känt att det var fel håll och vände. Anna&Daniel får sedan ett samtal från polisen, att en hund var påkörd vid första infarten i byn hemma. Anna var inte långt borta och kom till platsen och fick där sin värsta farhågor besannade. En kvinna och hennes dotter + en annan bil hade stannat med varningsblinkers på då Ambra var vid vägkanten. Kvinnan försökte att få in Ambra i bilen, vilket Ambra vägrade. Istället gör hon en tjurrusning rätt upp och ut på vägen. På vägen kom en bilist som överhuvudtaget inte tog någon notis om att två bilar står med varningsblinkers på, han saktade inte in och i samma stund han passerar bilarna så springer Ambra upp framför hans bil. Hon dog omedelbart.
Jag hade 10 mil kvar hem, när samtalet kom. Att jag kunde fortsätta köra är en gåta, men jag ville ju hem till henne. Hon låg i en låda med en filt, hon såg helt oskadad ut så när som på en liten utbuktning på ryggen, troligen av bruten ryggrad. Tankarna bara for i huvudet, hade hon känt att jag funderat på att avliva henne och att detta var mitt straff? Löjligt kanske många tänker, men dessa tankar följer mig än idag, alla får vi väl dåligt samvete någon gång då och då för våra hundar!?
Älskade älskade Ambra, om det bara inte hade slutat så här utan att jag hade fått vara hos dig vid ditt slut. Du lärde mig så mycket, Du betydde så mycket, älskade Ambra jag hoppas att Du har det bra nu!

Ambras resultat

Tillg. +2   
Kamp jakt +2
Kamp social +1
Temp +3
Skärpa +3
Försvarslust +2
Nerv +2
Hårdh +3
Dådkraft +1
Skottfast

Korad + 2 (209p):

HD u.a.
Tj.H Räddning
Kontrakterad av polisen som eftersökhund (efterforskning av försvunna personer)
SUCH, SV-01,CACIB
Elitklass sök (godkänd)
Elitklass lydnad (ett 1:a pris)
Ögonlyst u.a. 2003
Godk.BoK-prov
Fulltandad

ambra2_liten.jpg (20515 byte)

Ambra_boll2_liten.jpg (25920 byte)
                                                                                  

©Elisabeth Thorstensson 2006